Text & foto: Kjell Olof Bohlin.
”O Betlehem, du lilla stad / hur tyst du ligger där / försänkt i djup och drömlös sömn / när skaparundret sker.” / Text: Anders Frostenson, Psalm 115.
I nästan alla svenska hem finns en eller flera julkrubbor, som nu lämnat sin förvaringsplats och flyttat in bland annat julpynt. För många av oss är just julkrubban ett självklart inslag i julstämningen. I vårt hem finns flera olika julkrubbor, som berättar om födelsens gåtfulla under på sitt eget sätt.
- Vid ett besök i polska staden Krakow mötte mig julkrubbor i ett glittrande utförande. I en stor lokal vid stadens magnifika torg ställde hantverkare ut sina krubbor till försäljning mitt i sommaren. Där fanns allt från handstora till meterhöga konstverk. En mindre variant fick följa med hem.
- En nära släkting är duktig keramiker och gav oss för några år sedan en keramikkrubba som julgåva.
Föräldrarnas ansiktsuttryck och en fågel i sitt näste på krubbans tak, är skickligt återgivna och stjärnans ljus lyser upp den heliga natten.
- Träsnidaren Eva Spångberg skapade många större krubbor till olika kyrkor. När undertecknad för några år sedan besökte hennes hem och museum utanför Vrigstad, berättade medarbetaren Ellinor att det sista hon skapade innan sin död, var en enkel julkrubba i målat trä. Eftersom den var till salu fick den följa med till vårt hem.
- Vid besök i det Heliga landet 1978 införskaffades en större julkrubba i julens huvudstad Betlehem.
I stallet ryms ett antal handskurna människor och djur, både den heliga familjen, vise män och herdar tillsammans med får och kameler. Konsthantverken är skurna i olivträd, som enligt hantverkaren är ett mycket svårarbetat träslag. För några år sedan hade jag lyckan att komma över både rökelse och myrra inköpta vid besök i Jordanien. Det guld som saknades hämtades från ärvda vigselringar. De vise männens gåvor till barnet vilar nu på en bädd av halmstrå.
- Vår märkligaste julkrubba är skuren i en olivträdsgren av en munk i ett kloster på Herdarnas äng utanför Betlehem. I detta kloster finns nu ingen som har tagit över den svåra konsten, sedan munken jag handlade av gått ur tiden. Denna krubba får faktiskt stå i finrummet hela året.
Bakgrunden till julkrubban är dramatisk. Färden från Nasaret till Betlehem var lång och säkert mycket mödosam. Man kan tänka sig att den nervöse och pålitlige snickaren Josef gick intill den åsna som bar den höggravida tonårsflickan Maria. Att färdas cirka 150 kilometer i kuperad terräng borde ha tagit en vecka att genomföra. Man kan hoppas att det fanns bekväma vilorum efter vägen.
Så var ju inte fallet vid resans mål i den lilla staden Betlehem belägen någon mil från storstaden Jerusalem. Här skulle en folkräkning genomföras på order av kejsar Augustus i Rom.
”Det fanns inte rum för dem inne i härbärget” berättar evangelisten Lukas i sitt evangelium.
I staden Betlehem finns kristendomens äldsta kyrka, byggd på uppdrag av kejsar Konstantin på 300-talet. Genom en smal trappa kommer man ned till en stor silverstjärna som visar platsen för Jesu födelse. Man vet att platsen är den rätta eftersom människor besökt den platsen i 1.700 år. Många i den långa kön väljer att kyssa den gyllene silverstjärnan, som ett uttryck för vördnad och tillbedjan.
Kanske har krubban i Betlehem mer med vår egen vardag att göra än vi först förstår?
Våra frågor, vårt hopp och vår längtan efter tillhörighet kan förankras i en julkrubba.
Annons