Text: Kjell Olof Bohlin. Foto: Maggan Wier.
”Tack för det hedrande uppdraget att hälsa våren välkommen här i Vireda.” Så började Magnus Apelqvist, med fritidsboende i Boarp Vireda, sitt vårtal på stationsplan i Vireda på valborgsmässoafton.
I en inledande presentation berättade vårtalaren följande: ”Jag är biolog och har undervisat i biologi och miljövetenskap. Min mamma och pappa flyttade från Huskvarna till Boarp i Vireda 1965. De hade varit i Vireda som unga och de har berättat om sina tågresor med ”trådrullatåget” som hade sin ändhållplats just där vi nu står.”
Magnus Apelqvist fortsatte sin berättelse med orden :
”För hundra år sedan stod stationsföreståndare Brandt här och vinkade välkomnande till tåget, som redan signalerat med rökpuffar i Kieryd att det var på väg.”
- 1923 var livet här ganska annorlunda. I vårt hus i Boarp bodde byns skräddare och de flesta i byn var engagerade i jordbruk. Vad finns kvar av det som fanns här för hundra år sedan? Många hus och ladugårdar, en del möbler, porslin och enkla redskap. Vad lämnar vi efter oss till dem som står här om hundra år?
- År 1923 var koldioxidhalten i atmosfären inget man talade om eller var medveten om. ”Halten var ca trehundra PPM (miljondelar) för hundra år sedan, trehundratio när jag föddes tjugofem år senare och trehundratrettioen när mitt första barn föddes ytterligare tjugofem år senare. Nu är halten i atmosfären fyrahundratjugo, en dramatisk ökning.”
- Vi har någon slags relation till mor- och farföräldrar, framåt kan vi se åtminstone två genrationer. Vårt perspektiv bakåt och framåt omfattar alltså minst fem generationer.
Magnus Apelqvist fortsatte med orden: ”Jag tror det är viktigt att titta tillbaks, men också framåt, för att förstå sammanhangen. Det viktigaste med framtiden tror jag att vi tänker oss hur vi VILL att den skall bli. Inte hur vi tror oss att den skall bli. Vi behöver skapa visioner.”
Ett hisnande perspektiv bakåt skapades av biologen och miljövetaren:
Om vi backar bandet inte bara hundra år utan tusen eller tiotusen år:
”Inlandsisen höll på att smälta för tiotusen år sedan och ett växttäcke började att bildas. Först utvecklades en tundra, men efterhand trängde skogen in i det landskap som omformats av isen.
I de gläntor som skapats fanns jättehjortar, myskoxar, vildhästar, visenter och mammutar.
Vildhästen och uroxen tämjdes av människan och blev gräsätare, som hindrade landskapet att växa igen. Betesmarker är extremt artrika och kan innehålla femtio olika växter per kvadratmeter.
Magnus Apelqvist lämnade i sitt tal förslag till miljövänliga åtgärder:
En gräsmatta kan omvandlas till en äng med stor biologisk mångfald. Bihotell kan byggas. Vildbin är mycket viktiga för pollination av odlade växter. Idag behövs människan mer än någonsin för att upprätthålla mångfalden av liv här i Vireda, vår vackra plats på jorden.
”Jag önskar att nuvarande och kommande förskolebarn i Vireda kan instämma i sångens ord och ”Glad såsom fågeln i morgonstunden” sjunga ”Sköna maj välkommen till vår bygd igen” och se att ”Den blomstertid nu kommer”.
Ett vårtal med perspektiv och ortsanknytning uppskattades av en talrik besökarskara.
Annons