Emmausvandring från Åsens by i Haurida

Text & foto: Kjell Olof Bohlin

Traditionen att gå en ”Emmausvandring” hålls vid liv på flera platser. I Aneby hade Svenska kyrkan utlyst en sådan vandring under annandag påsk med utgångspunkt från Åsens By i Haurida.

Åtta personer hade samlats denna soliga annandag vid kulturreservatet, samtliga inställda på att vandra en runda på drygt fem kilometer. I ryggsäcken fanns dryck och smörgås att avnjutas vid lämplig rastplats.

Vid vandringens start läste prästen Karin Sanell en av dagens bibeltexter och uppmanade sedan deltagarna att fundera på innehållet efter vägen. Uppgiften blev att delge sina tankar vid målet.

Ulf Lundberg berättar för vandrarna om vardagsliv och traditioner förr i tiden.

Vid första uppehållet läste Ulf Lundberg en dikt av Smålandspoeten Pälle Näver. Vid en skylt, som berättade om torpets sista bosättare, samtalades om traditioner och vardagsliv förr i tiden.

Bland annat nämndes ett äldre bröd, som bakades vid den öppna spisen, namnet är svårt att återge i skrift, men betydelsen bör vara ”spismurbröd”, enligt en av deltagarna.

Det blev tillfälle till en paus vid Åsens naturstation.

Framme vid rastplatsen ”Åsens naturstation” var det dags för matsäckens innehåll. Någon såg en trana i Ruppens vasskant och bofinkarnas vårfanfar omringade vandrarna.

Ledarna Lovisa Rydberg och Karin Sanell medverkade med olika inslag.

Det var inte endast människor som var på vandring denna vårdag. Prästen Karin hade med sig sin hund Elsa och ovanför naturstationen sågs två ryttare på vackra hästar. Kanske handlade det om pilgrimsritt?

 Hästar på pilgrimsritt?

Deltagarna vill gärna skicka en passning till Aneby kommun. Återställ naturstationen i sådant skick att den kan användas av grupper och enskilda. Nu fick man inte ens gå ut på verandan för att upptäcka sjön Ruppens sjöfåglar. Invändigt är golvet i dåligt skick, berättade Karin Sanell.

Återvandringen skedde på stigar genom tät granskog och över åsryggar med lågväxande vegetation.

Informationstavla omgiven av is och snö vid torpet Tutan.

Vid  ”Tuta källa” berättade skylten om sällsynta växter och mossor. Längre fram vid torpet ”Tutan” var skylten placerad i ett vintrigt landskap. Spåren av torpet bestod av en hög grundstenar och enligt uppgift hade denna byggnad varit bebodd från 1700-talets början till en bit in på 1900-talet.
Kristin Johansdotter och Gustaf Petersson var de sista brukarna.

När vi nådde Åsens utmarker möttes vandrarna av ett landskap inhägnat med traditionell smålandsgärdsgård. Snart kommer hästar och gammaldags plogar att förbereda åkrarna för sådd.

Emmausvandringen avslutades med ett samtal om vad den första påsken lämnat för spår till dagens vardagshändelser.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...