Text & foto: Kjell Olof Bohlin.
Utanför Haurida hembygdsgård denna lördag och premiärkväll hängde regnet i luften. Skulle medhavda paraplyer komma till användning och hindra sikten för grannarna bakom?
När den magiska rösten förkunnade att ”föreställningen börjar strax” kunde man glädjas åt ett avtagande duggregn, som snart upphörde helt.
Länge hade en grupp amatörskådespelare från bygden övat på ett manus skrivit av Ulf Lundberg.
Nu var det alltså dags att visa sig för ett hundratal i den förväntansfulla publiken. Vad kommer man att ta upp och på vilket sätt?
Söndagens spel kommer att samla drygt hundra besökare och sammanlagt kommer ”Hänt i Havryda” att nå fram till mer än tvåhundra personer.
För ljudet svarade Rolf Råsberg, som hade lite otur med fukt i ledningarna. Serveringen mellan de två akterna sköttes av hembygdsföreningens medlemmar. När det gällde brödet i påsarna meddelade Ulf Lundberg att påsarna gick att smälla, om så önskades. ”Ingen har klippt hål i påsen, som på söndagsskolfestens tid.”
För välkomstord och sammanbindande kommentarer svarade Stefan Hylander från Fågelkärr.
Blandningen av fakta och fantasi var genomgående i hela spelet.
Föreställningen började med att en familjegrupp samlades kring matbordet. Sonen i familjen frågade sin mor (Karin Sanell) hur hon kunde vara så glad när far super så mycket? Hon svarar på smålandsdialekt att far inte har det lätt, han är ju utan arbete. Familjefadern (Ulf Lundberg) kommer berusad fram till bordet och möter där ett ”roparbarn” som möter honom med orden ”Jesus kom till jorden för att upprätta människor. Du kan få hjälp.”
Även prästen, Sven Gustafsson, kommer på besök och varnar för att roparna kan bli fängslade eftersom de bryter mot konventikelplakatet. (Skapat 1726, upphörde 1858).
Roparna var en rörelse som startade på 1840-talet, där främst barnen varnade för förfall och superi.
När fadern säjer att ”ingen vill ha mig” lovar prästen att ordna ett jobb hos en granne. Även sonen får löfte om jobb i prästfamiljen.
Vi får veta att roparrörelsen började i Småland och fanns från början i Haurida.
En av teatergruppens yngre medlemmar, Hjalmar Pettersson, bjöd regelbundet på dragspels- och orgelmusik.
Hela gruppen sjöng med bravur ”Vi sålde våra hemman” och ett längre avsnitt handlade sedan om utvandringen i bygden till Amerika. ”Det finns ingen framtid för oss i Sverige” hördes efter missväxtåret 1867. Stillbilder på utvandrarna från bygden visades i omgångar. Överfarten på båten tog 8 – 10 dagar och en stor del av bygdens folk gav sig iväg mot det främmande landet.
Första akten avslutades med inbjudan till servering och samtal. Gröna Lunds Niklas Eklund sågs med famnen full av vita brödpåsar. ”Jag hämtar åt släkten”.
Vid andra aktens början kommer en brevbärare in med sin cykel. Han har ett brev till en okänd postort. Det nya namnet på orten stavades nu Haurida, som fick sin poststation 1873, fick vi veta.
Till dragspelsmusik av ”Drömmen om Elin” samlas på nytt ett par kring kaffebordet. ”Kommer du Filip”, sa frun och rörde om hans kopp med sockerbitar. Lasarettsläkaren kommer på besök med sin fru och det uppstår ett samtal om vardagshändelser.
Spelets festligare avsnitt är ett inslag med två damer på väg till marknad i Vireda. Damerna Ulf Lundberg och Jonas Pettersson gnäller fram sin åsikter i falsett. Deras klädedräkt förstärkte komiken.
I samtalet byts åsikter om järnvägen till Vireda, kraftstationen i Rupphult och den nya telefonstationen i Havryda. En luffare kommer in (Sven Gustafsson) och tigger till sig några smörgåsar på sin väg mot Svarttorp och Lekeryd.
Kyrkans historia i Haurida och Thoréns handelsbod får också plats i spelet.
En välputsad äldre DKW körs fram på gården. Ur den stiger ett Stockholmspar som gör flera upptäckter i bygden. Kurt och Majken får lära sig mycket om bygdens samhälle och får veta att Åsa-Nisse har sina rötter i bygden de besöker. De förundras över affärens öppettider: ”Har ni inte reglerade arbetstider här?” Svaret kommer snabbt: ”Årstider har vi men inte arbetstider”.
Spelet ”Hänt i Havryda” avslutas med en nyskriven text till den kända melodin ”Fattig bondräng”.
Första versen lät så här: ”Haurida, är platsen där vi trivs allra bäst / Vi lever våra dagar, här till vardags och fest. / Våra sjöar glittrar ifrån solen i skyn / Kyrka, HHFF, skola, har vi i byn.”
Läs även: Premiären för den givna succén ”Hänt i Havryda” närmar sig…
Annons