Text & foto: Kjell Olof Bohlin.
Det gällde att komma i mycket god tid, för att få plats i luciafirandet i Frinnaryds kyrka den rätta luciadagen. Efter flera års uppehåll var det nu dags att inbjuda bygdens folk till ett festligt firande.
”Barnen har övat flitigt och länge för att detta skall bli möjligt” berättade Kerstin Karlsson, en av arrangörerna. Den andra initiativtagaren var Kerstie Malgeryd Hellgren, som spelade piano till alla sångerna.
Åtta olika tärnor tågade in genom kyrkgången tillsamman med lucian Maja Göransson, samtidigt som de sjöng luciasången. Innan dess hade det tredje adventsljuset på altaret tänts, för att skapa den rätta stämningen.
Med kraftfull energi framfördes både traditionella och nya sånger om ljusets uppgift i världen. Bland dessa sånger fanns ”Ljuset i advent” och ”Lusse lelle”. Sången om Staffan Stalledräng slutade med ett kraftigt ”Hej”, efter orden ”låt oss lustiga vara”.
Med gungande rytm kunde man höra ”Lucia, det var så mörkt kring vårt hus, men då kom du med lindrande ljus”.
När luciatågets medlemmar tog en paus på stolar framställda i altaret, var det dags för Kerstin Karlsson att förkunna ett angeläget budskap.
- Hon började med Jesu ord ”Jag är världens ljus” och påminde om att vi lever i en ljusfylld tid.
- Lita på att ljuset räcker för dagens olika steg.
- Hoppet är det största av alla ljus, vi bär alla detta ljus inom oss.
- Ljuset vill bära oss vidare genom hotfullt mörker.
- Där ljuset finns bor den värme vi söker och behöver i vår omgivning.
Efter ”Herrens bön” och välsignelsens ord, följde luciatågets andra avdelning.
”Jag undrar hur änglarna ser ut, det är ingen som vet”, var annorlunda ord i programmet.
Mot slutet framfördes ”Vi tänder ett ljus i advent” till passande rörelser.
Det skall nämnas att alla sånger framfördes utantill, utan vägledande manus.
När luciasången sjöngs vid utgången var det dags för smattrande applåd från besökarna. Vid utgångarna bjöds på smakfulla pepparkakor av luciatågets medlemmar.
Annons