Text & foto: Kjell Olof Bohlin.

Det har gått ett rykte om att verksamheten i Björkenäs 165-åriga missionshus skulle upphöra. Anledningen skulle vara kostnaden för det stora renoveringsbehovet. Ryktet visade sig inte stämma.

Medlemmarna i den stiftelse, som ansvarar för verksamheten, är beredda att lägga kraft på fortsättningen.

Första helgen i september är det tradition att anordna en möteshelg i det gamla bönhuset. Så var det under fredagen och lördagen också detta år.

Den atmosfär och hemkänsla som finns i detta bönehus, går inte att finna någonstans i Aneby. Kanske inte någonannanstans i landet? Björkenäs är ett av landets äldsta bönhus med verksamhet sedan starten.

Under fredagskvällen medverkade sångare från Vireda Pingstförsamling och förkunnaren Marianne Enell, pastor i Adelövs pingsförsamling.

Efter välkomstord läste Inglis Granlinger Jesu missionsbefallning från Matteusevangeliets sista kapitel. Hon betonade särskilt orden ”Till tidens slut” och påminde om Herrens närhet i livets alla lägen.

Därefter sjöng Folke Wilhelmsson och Thord Granlinger sången ”Du som gjorde vår värld så vacker”, skriven av Sören Jansson.

Marinanne Enell började sin medverkan med sång till gitarr och munspel, ”Jag har djup, stilla frid”. Sedan följde en omtyckt sång av Lydia Lithell: ”Jag har en sång”.
Efter att ha lovprisat utsikten från bönhuset talade Marianne om Moses vandring från Egypten till Löfteslandet. Det bångstyriga folket gav ledaren mycket bekymmer. De byggde en guldkalv, som sin avgud när Moses var uppe på berget för att ta emot lagens tavlor. I sin förtvivlan ropade Moses till Gud om vägledning. ”Låt mig få se din härlighet”. Bönesvaret blev detta: ”Här finns en plats nära mig. Ställ dig där”.

Inga-May Hörnbergs sång ”Det liv jag lever” fick avsluta Enells förkunnelse.

Till läsarmöte i Björkenäs hör alltid bönhuskaffe i bänkarna. Kaffebrödet är alltid hembakat.

På väg ut ur bönhuset gick det att skymta solnedgångens färder över sjön Ören.

Annons