Text & foto: Tobias Marbenius.
Inför det stundande höstlovet och Halloween bjöd Anebys Kulturskola in till konserthuset för att ge tre föreställningar som gick under namnet “Spökerier med Spökorkestern”.
På onsdagskvällen hölls det en föreställning för föräldrar och andra intresserade som vågade sig dit, och under torsdagen var det dags för elever från kommunens skolor att ta del av föreställningen.
När väl AnebyNytt vågade sig in i konserthuset under torsdagen, hade flertalet elever redan vågat sig in. I foajén fanns det spökliga attiraljer som sannerligen höjde pulsen något på samtliga som passerade in i konsertlokalen.
– Vi är ungefär 40 barn från klass 2 till 5 på scen, plus lärare som samsas på scen, berättar kulturskolans chef Daniel Hedström. Vi kör det som en projektvecka, och har tre föreställningar inför tre fullsatta konserthus.
Inledningsvis hälsades eleverna i publiken välkomna till showen. När ridån sedan gick upp möttes man av musikgrupperna prydligt utplacerade på scenen spelandes kuslig musik. Ljuset, musiken och spökattiraljerna gjorde att det det gick rysningar genom kroppen.
Anebys skolchef, Rosie Segersson, hade tagit plats i en fåtölj intill scenkanten. Från fåtöljen berättade hon inlevelsefullt att två barn sågs smyga fram till en byggnad för att sedan hoppa in. De två barnen hade tagit sig in i konserthuset för att leta rätt på en mobiltelefon som de hade glömt kvar under ett ett biobesök. När de med ficklampa letade i mörkret bland stolsraderna hördes plötsligt en röst och ljuset tändes på scen, på scenen satt det en spökorkester och framför orkestern fanns ett skrämmande konserthusspöke, berättade Rosie under tiden man fick följa de två barnens jakt på telefonen – och vips så var konserten och fortsättningen av spökhistorian om jakten på den försvunna mobiltelefonen igång.
Eleverna visade prov på vad de lärt sig, och de hade gjort sin läxa med beröm, musiken som spelades framfördes på bästa sätt. Bland låtarna som spelades fanns exempelvis fartfyllda “Ghostbusters”, där även strålande sånginsatser gjordes och på Black Sabbaths “Iron Man” lyftes nästan taket av distade elgitarrer och det tunga slagverkskompet.
De olika musikgrupperna som för dagen blev en stor orkestrar var Blåsdraget, Blockflöjtisterna, Gitarristerna, Elgitarr, Slagverkarna, Stråksvängarna och Stjärnstråket samt Sång- och Pianogruppen.
Jonah Ardeby går i klass 7 på Furulidskolan och hade hand om ljuset på föreställningen. Med entusiast och proffsighet visar han i pausen mellan torsdagens två föreställningar hur ljusbordet fungerar och förklarar vad han gjort innan för att få ljuset att göra som han vill.
– Först har jag suttit vid datorn hemma och programmerat vad som ska hända med ljuset, och sen flyttar jag över det jag programmerat till ljusbordet, berättar Jonah och visar på scenen några snygga effekter som han har programmerat.
– Det var efter förra sommarlovet som kulturskolan köpte in några ljusgrejer, När de hade sin Music camp, lärde jag mig ljus lite grann och sedan har jag fortsatt, förklarar Jonah.
– Idag har jag LjudJohans ljus, så det är mer än vad Kulturskolan har, bland annat har jag UV-lampor som ger en cool effekt när allt annat är släckt, berättar Jonah.
Ljudet sköttes utmärkt av Johan “LjudJohan” Torstensson.
Mot slutet av föreställningen ringde en mobiltelefon, telefonen var hittad och jakten var över!
Avslutningsvis, innan de enorma applåderna tog vid, stämde alla upp i Thomas Wikbergs låt “Det finns inga spöken”.
Annons.